Maria

Ja, var på kurs med några i klassen hos kuratorn idag och då började vi prata om hur viktigt det är att säga hur mycket människor betyder för en och sådana saker och jag tänkte väl helt enkelt att jag kanske ska skriva nåt sånt idag. :)

Så jag ska väl börja med det första, och för att förklara den har jag lagt in bilden ovan. Camilla, om det inte vore för dig skulle jag aldrig kunnat skriva det där inlägget och du skulle aldrig kunnat skriva den här kommentaren om mitt blogginlägg. Du har hjälpt mig så mycket mer än du själv antagligen kan ana, innan jag kom till dig trodde jag inte på att det fanns kuratorer som var bra för alla jag hade mött hade fått mig att må ännu sämre. När jag kom till dig stod jag på gränsen till total förstörelse, jag var inte långt från kanten, inte långt från att falla ännu djupare ner i avgrunden och mina föräldrar ville lägga in mig på psyk, men sen kom du.
Du vände på hela grejen, du såg mina självdestruktiva beteenden för vad de var; ett rop på hjälp och du hjälpte mig! Och för det här vill jag säga tack, verkligen ett stort och innerligt tack. Du fanns där när det var som allra svartast och du finns här nu när det är som allra bäst.
Jag tror inte att jag har sagt det tillräckligt många gånger, så jag säger det nu igen:
TACK FÖR ALLT CAMILLA!