Maria

Ja, jag har så förbannat tråkigt så det är helt stört, jag vet inte var tusan jag ska ta vägen eller vad tusan jag ska göra... Tråkigt!!! Så nu sätter jag mig här och terroriserar den som nu orkar läsa det här.
Bara en varning så lär det inte bli seriöst för fem öre, eller om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens om det blir längre än så här heller =P
Sooo, vad ska jag skriva? Finns nog fasen inte så mkt att skriva om heller, var och handlade med mamma i Kungens kurva idag, fick fyra nya linnen och två par skor =D Det är nice =D
Jaa, och där tog då min fantasi slut så jag slutar väl skriva också då =P
Ha det bra världen!

Ja det är precis så jag känner just nu, jag orkar helt enkelt inte ta tag i skiten just nu. Jag vill bara strunta i att göra något åt hela grejen, bara klippa alla band utan att behöva se honom i ögonen, utan att behöva se hans smärta och tårar.
Jag kommer inte gråta, det är just det som är problemet och i fall jag börjar gråta så beror det helt enkelt på att jag måste såra en människa som jag tycker om, och bryr mig om. Jag har känt honom största delen av mitt liv och nu har jag vilselett honom så totalt, det är väl i alla fall vad många kommer att säga och tycka och det kommer nog finnas många som inte kommer kunna förlåta mig och mitt "svek" mot honom.
Men mitt enda svek är att mina känslor inte är vad de var i början av det här, mitt enda svek är att jag inte vill ha honom så som han vill ha mig, jag har aldrig lagt orden "Jag älskar dig" i hans mun för att han ska säga dem till mig för just nu så skrämmer dem orden skiten ur mig rent ut sagt.
Jag vll inte höra honom säga att han älskar mig, eller se honom skriva att han gör det för jag kan inte påstå att jag älskar honom för då ljuger jag och jag vill inte ljuga för honom. Jag bryr mig om honom, det gör jag verkligen och jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att behöva såra honom så här som jag kommer bli tvungen till att göra, men jag kan verkligen inte lova honom hela mitt liv och min kärlek när jag själv inte ens fick vara med i beslutet om att vi var tillsammans liksom! Hur ska det gå då?

Förlåt för att jag gör som jag gör,
förlåt för att jag är som jag är,
men jag kan inte annat än göra som jag gör och vara som är...

Ja det är precis det som händer, hur mycket smärta man än går igenom under tiden, hur ont det än gör att inse vissa saker här i livet.
Jag vet vad jag pratar om, jag har själv insett sådana saker rätt nyligen som gör att det just nu gör lite ont, men jag vet att det kommer bli bra, att jag kommer gå vidare i livet, en erfarenhet rikare och med lite mer motståndskraft mot att drömma så mycket.
Well, what can I say more than it was just a silly dream?