Maria

Idag fick jag dem, mina nya älsklingar!
Stövlarna jag köpte av Frida, såååå underbara.
Har varit kär i dem sen hon visade dem första gången och nu är dem mina!!!!!

Svarta fetishstövlar med spännen och 15 cms klackar! I just adore them!!

Jag kom just på att imorn ska jag få mina skor som jag ska köpa av Frida xD
Såååå snygga!!!
Bild kommer när jag fått dem och tagit bild på dem!

Jag är så trött på skolan just nu, eller rättare sagt på att jag känner det som att jag har för mycket att göra, men ändå tar på mig ännu mer saker att göra. Som den här veckan t.ex. måste jag göra massa saker innan fredag, men jag kommer aldrig att hinna klart med allt typ, för har varit dum nog och sagt att jag ska jobba tordags, fredag och lördag.
Men jag ska inte klaga så ycket för jag är iaf klar med filosofiarbetet, men engelskan är redan sen, men det kommer väl i sinom tid det också.
Men det finns ändå saker att se fram emot så det blir nog jättebra :)
T.ex. så ska jag på Takida på Arenan om 5 dagar!! Det ska blir jättekul verkligen, stört roligt!! :) Och sen ska jag ju på Sonata Arctica på Arenan den 31 oktober också :) Och nån gång under oktober så kommer Tina att öva sin hudterapeftgrej på mig också :) Såååå kul!!

Som sagt, stört mycket kl grejer som händer, så jag har egentligen ingen anledning att känna mig trött, men det känns bara som att jag måste börja ta tag i saker ordentligt om jag ska klara det här sista året!

Ja, var på kurs med några i klassen hos kuratorn idag och då började vi prata om hur viktigt det är att säga hur mycket människor betyder för en och sådana saker och jag tänkte väl helt enkelt att jag kanske ska skriva nåt sånt idag. :)

Så jag ska väl börja med det första, och för att förklara den har jag lagt in bilden ovan. Camilla, om det inte vore för dig skulle jag aldrig kunnat skriva det där inlägget och du skulle aldrig kunnat skriva den här kommentaren om mitt blogginlägg. Du har hjälpt mig så mycket mer än du själv antagligen kan ana, innan jag kom till dig trodde jag inte på att det fanns kuratorer som var bra för alla jag hade mött hade fått mig att må ännu sämre. När jag kom till dig stod jag på gränsen till total förstörelse, jag var inte långt från kanten, inte långt från att falla ännu djupare ner i avgrunden och mina föräldrar ville lägga in mig på psyk, men sen kom du.
Du vände på hela grejen, du såg mina självdestruktiva beteenden för vad de var; ett rop på hjälp och du hjälpte mig! Och för det här vill jag säga tack, verkligen ett stort och innerligt tack. Du fanns där när det var som allra svartast och du finns här nu när det är som allra bäst.
Jag tror inte att jag har sagt det tillräckligt många gånger, så jag säger det nu igen:
TACK FÖR ALLT CAMILLA!

Jag vill bara skicka en tanke till min gamla lärare Anna som ligger på Karolinska med TBE (hjärninflammation) och läkarna vet inte hur det kommer att gå för henne än.

Men jag tänker på dig Anna, det ska du veta.
Tänker skicka ett sms till dig imorn och fråga hur det är med dig och om jag kanske får komma och hälsa på dig på sjukhuset någon dag.
Krya på dig Anna, du klarar det här!

Min lilla värld är en värld av förvirring, glädje, lycka och, en ibland total, tillfredställelse.
Så enkelt är det med den saken flickor och pojkar.

Men det vore ju lite roligare med lite kärlek i bilden nu när hösten kommer med stora steg...

Jo jag är faktiskt lite ledsen just nu.
Fick ikväll reda på att nån jag trott varit min vän ljugit för mig i flera månader :(
Det gör ont,
jag är ledsen,
kan inte sluta tänka på det.

Förlåt,
men så är det :(

Jag är faktiskt det,
ni som läser får tycka att det här är ett enda själviskt egoinlägg om ni vill det,
men det här skrivs faktiskt för att jag själv känner att jag behöver skriva det.
Jag är faktiskt riktigt bra,
jag har vänner som tycker om mig för den jag är,
jag har ett jobb som jag fått tack vare den jag är,
jag har bra betyg som jag fått tack vare mitt eget slit.
Jag är bra, och det är inget som någon kan ta ifrån mig.
Ingen,
inte en kille,
inte en lärare,
inte någon.

Jag har börjat inse nu att det är dags att verkligen sluta bry mig om vad alla säger om mig,
det viktigaste är att jag trivs i mig själv och att de som verkligen betyder något tycker om mig så som jag är.
Och nu är det verkligen dags att helt och totalt börja trivas med mig och den jag är,
för det finns ingen annan jag hellre skulle vilja vara.
Jag duger precis som jag är,
jag är bra,
jag är vacker,
jag är värd det bästa och jag tänker inte nöja mig med mindre.

Så enkelt är det,
jag har insett det till fullo nu och det är inget som någon kommer få ta ifrån mig.
Jag älskar mig själv som den jag är,
och om jag inte gjorde det så skulle jag inte kunna älska andra heller.

Var på Tunnan med Kalle och Lisa igår, riktigt roligt var det faktiskt trots att Blondie svek oss och åkte till Nynäs och söp istället :P Han tyckte det skulle bli billigare och antagligen hade han väl rätt, men jag ska inte säga så mkt, det var Kalle som finaniserade mitt drickande igår för att han tyckte jag och Lisa skulle dricka ikapp.

Bolmen stod i dörren den här helgen också, men igår blev jag kvar lite längre än förra helgen och det inkluderade väl också att vi hann prata lite mer. Men fortfarande så pratade vi inte om nånting som egentligen är viktigt. Fortfarande så vet jag inte varför saker har blivit som det är mellan oss, varför han aldrig svarar när jag skriver, varför han aldrig aldrig är inne på msn längre, vilket väcker frågan om han har blockat mig.

Jag vet fortfarande inte svaret på nån av dessa frågor, för vi pratade inte om sådana saker. Och när jag skulle gå så kramade han om mig och när jag sa "Vi hörs" så höll han med och sa "Det gör vi", men jag undrar allvarligt talat om vi verkligen kommer höras innan jag går till Tunnan med Kalle och dem igen och han är vakt. För jag hör ju inte av honom längre och jag kan väl inte säga att det bara är hans fel, det är klart att man kan jobba så mkt att man inte hinner svara på ett sms, det vet jag också, jag har själv ett äckligt stressigt jobb men samtidigt känns det väldigt tråkigt att vi inte längre pratar.

Jag kan faktiskt erkänna att mina samtal med honom har varit några av de roligaste stunderna, och också stunder jag har sett fram emot. Jag tycker helt enkelt om att prata med honom och saknar det där när vi kunde sitta och prata på msn i flera timmar, eller bara sitta och skicka massa sms eller prata i telefon.

Jag kan faktiskt erkänna att mina samtal med honom har varit några av de roligaste stunderna, och också stunder jag har sett fram emot. Jag tycker helt enkelt om att prata med honom och saknar det där när vi kunde sitta och prata på msn i flera timmar, eller bara sitta och skicka massa sms eller prata i telefon.

Jag saknar det faktiskt ganska mkt, men jag har också börjat inse att det är inte så han vill ha det längre, för om han ville ha det så skulle han höra av sig eller åtminstone svara när jag skriver.
Men det är lugnt, det gör inget, jag släpper det här, det är över nu. Jag släpper det här för att jag inte orkar mer, jag orkar inte gå omkring och lägga mig en massa energi på något som jag inte får något tillbaka av iaf.

Det är klart att du kan höra av dig om du nu nån gång skulle läsa det här och vilja motbevisa mig, men jag tänker inte höra av mig just nu, bollen ligger faktiskt på din planhalva nu...

Mina vänner är verkligen det finaste jag har, de finns alltid där för mig.
Det spelar ingen roll hur mkt jag klantar mig så ställer vännerna ändå alltid upp,
vilket jag är otroligt glad för.
Och tack för att ni finns,
ni betyder ALLT!