1 år utan dig...
Jossan...
Idag är det ett år sedan du rycktes bort från oss.
Ett år,
12 månader,
365 dagar,
8760 timmar,
525600 minuter,
31536000 sekunder.
Och ungefär lika många andetag och hjärtslag.
Alla med en sorg och en saknad här inom mig.

Jag och Veran var vid din grav idag,
såg du oss kanske?
Vi lämnade rosor till dig,
en vit ros, en symbol för saknaden och sorgen,
och en röd ros, en symbol för kärleken.

Saknar dig så det gör ont i mig!
Jag önskar du kunde komma tillbaka,
att du bara kunde kliva på bussen imorgon, se på mig och le.
Le så där som du alltid gjorde,
det där leendet som gjorde att man själv blev glad oavsett hur arg eller ledsen man var.

Jag saknar dig så otroligt mycket att det inte går att beskriva med ord,
jag trodde jag skulle börja gråta när jag åkte hem från skolan när bussen passerade olycksplatsen.
Jag kände hur hela hjärtat snörde ihop sig,
det kändes som att jag skulle kvävas.
Så ont gjorde det....

Jag saknar dig Jossan,
jag kommer aldrig att glömma dig.
Du kommer aldrig att få höra mig säga det medan jag ser dig rakt i ögonen,
men förhoppningsvis hör du mig där uppifrån.
Jag vet att du är på en bättre plats nu,
men det gör inte saknaden och smärtan mindre,
det får mig bara att önska att jag fick träffa dig snart igen så jag kan se att du är okej.

Jossan, Jossan, Jossan, Jossan...
Jag saknar dig så otroligt mycket!
F 23/1 1991
D 19/12 2006

image43
Jag älskar dig Jossan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0