Saknar...
Jag saknar våra pratstunder,
jag saknar det där mötet hemma hos dig.
Jag saknar sättet du behandlade mig på,
jag saknar DIG!
Jag önskar att vi nån dag kanske kan hitta tillbaka till det vi hade,
för någonting fanns där, det vet jag.
Sedan om det var vänskap eller kärlek,
det vet jag inte,
men nånting fanns där och jag vill inte förlora det utan att ha fått undersöka det...
Jag Saknar Dig!
jag saknar det där mötet hemma hos dig.
Jag saknar sättet du behandlade mig på,
jag saknar DIG!
Jag önskar att vi nån dag kanske kan hitta tillbaka till det vi hade,
för någonting fanns där, det vet jag.
Sedan om det var vänskap eller kärlek,
det vet jag inte,
men nånting fanns där och jag vill inte förlora det utan att ha fått undersöka det...
Jag Saknar Dig!
I just don't know anymore
Nej det är precis så jag känner, jag vet ingenting längre.
Människor är konstiga varelser som är förbannat duktiga på att förvirra varandra och just nu är jag mer förvirrad än någonsin.
Jag vet inte vad jag vill,
jag vet inte vad han vill,
jag vet inte vad som kommer att hända,
jag vet ingenting helt enkelt.
Det enda jag vet är att jag tycker det är väldigt jobbigt just nu och att jag bara känner för att försvinna iväg ett tag och bara vara borta, jag vill helt enkelt inte vara kvar just nu.
Fly fältet,
dra täcket över huvudet och sova i en vecka eller två,
bara dra iväg och slippa tänka.
Slippa gå till skolan bara några timmar efter att jag fått ett psykiskt sammanbrott och har suttit och gråtit hysteriskt jättelänge i famnen på en person som råkade utlösa allt, men som också sedan tröstade mig och höll om mig tills det slutade göra så ont.
Ångesten och ilskan var så stark och så förödande att jag inte visste var jag skulle ta vägen och när han la armarna omkring mig och sa förlåt så brast allt och jag kunde inte stoppa tårarna som rann i strida strömmar. Men fortfarande så höll han om mig, drog bara närmare och höll om mig så hårt han kunde och torkade sen mina tårar, han övergav mig inte. Och det var något som verkligen betydde något för mig, för det fick mig verkligen att inse hur otroligt mycket hans vänskap betyder för mig. Han ställer alltid upp och finns där för mig när jag behöver honom.
Människor är konstiga varelser som är förbannat duktiga på att förvirra varandra och just nu är jag mer förvirrad än någonsin.
Jag vet inte vad jag vill,
jag vet inte vad han vill,
jag vet inte vad som kommer att hända,
jag vet ingenting helt enkelt.
Det enda jag vet är att jag tycker det är väldigt jobbigt just nu och att jag bara känner för att försvinna iväg ett tag och bara vara borta, jag vill helt enkelt inte vara kvar just nu.
Fly fältet,
dra täcket över huvudet och sova i en vecka eller två,
bara dra iväg och slippa tänka.
Slippa gå till skolan bara några timmar efter att jag fått ett psykiskt sammanbrott och har suttit och gråtit hysteriskt jättelänge i famnen på en person som råkade utlösa allt, men som också sedan tröstade mig och höll om mig tills det slutade göra så ont.
Ångesten och ilskan var så stark och så förödande att jag inte visste var jag skulle ta vägen och när han la armarna omkring mig och sa förlåt så brast allt och jag kunde inte stoppa tårarna som rann i strida strömmar. Men fortfarande så höll han om mig, drog bara närmare och höll om mig så hårt han kunde och torkade sen mina tårar, han övergav mig inte. Och det var något som verkligen betydde något för mig, för det fick mig verkligen att inse hur otroligt mycket hans vänskap betyder för mig. Han ställer alltid upp och finns där för mig när jag behöver honom.
Tack för att du finns och ställer upp så som du gör!
Jag kan inte finna ord som beskriver hur mycket det betydde för att du ställde upp så som du gjorde, jag har så många vänner som bara gått ifrån mig när jag blivit så där, när jag fått mina attacker, men du stannade kvar och väntade ut det.
Tack...
Med sådana vänner som du är världen vacker!
Jag kan inte finna ord som beskriver hur mycket det betydde för att du ställde upp så som du gjorde, jag har så många vänner som bara gått ifrån mig när jag blivit så där, när jag fått mina attacker, men du stannade kvar och väntade ut det.
Tack...
Med sådana vänner som du är världen vacker!
Så otroligt besviken
Ja, jag kan ju säga er att torsdag definitivt inte blev nånting som skulle varit med på "Bäst just nu listan" för det blev definitivt inte bäst, snarare precis tvärt om.
Jag var så oerhört ledsen och upprörd hela torsdags kvällen och ville inte göra annat än slå människan sönder och samman för det han gör mot mig.
Han säger att han vill träffa mig och att han ska ringa när han slutar jobbet, men vad händer? Jo, så klart så ringer han aldrig. Nu har det snart gått 48 timmar sen han skulle ringa och jag har fortfarande inte hört ett jävla ljud, inte ett sms, inte ett telefonsamtal, inte ett mail, ingenting!
Och jag som trodde att han var annorlunda, men tydligen var han inte det, han var precis ett sånt svin som var ute efter en enda sak och sen kunde han slänga bort mig som något han inte ville ha!
Eller var det här hans sätt att hämnas för det som hände i våras? Var han ute efter att såra mig lika mycket som jag, enligt honom, sårade honom? I så fall vill jag lova att han definitivt har lyckats med det, han har sårat mig något stört mycket, antagligen mycket mer än han någonsin kommer att fatta eller ens bry sig om.
Tack för att du öppnade mina ögon Bolmen, tack för att du fick mig att inse att världen inte är en fin plats utan en plats där man tar det man vill ha och sen slänger bort resten!
Men jag trodde faktiskt att du var annorlunda... :-(
Jag var så oerhört ledsen och upprörd hela torsdags kvällen och ville inte göra annat än slå människan sönder och samman för det han gör mot mig.
Han säger att han vill träffa mig och att han ska ringa när han slutar jobbet, men vad händer? Jo, så klart så ringer han aldrig. Nu har det snart gått 48 timmar sen han skulle ringa och jag har fortfarande inte hört ett jävla ljud, inte ett sms, inte ett telefonsamtal, inte ett mail, ingenting!
Och jag som trodde att han var annorlunda, men tydligen var han inte det, han var precis ett sånt svin som var ute efter en enda sak och sen kunde han slänga bort mig som något han inte ville ha!
Eller var det här hans sätt att hämnas för det som hände i våras? Var han ute efter att såra mig lika mycket som jag, enligt honom, sårade honom? I så fall vill jag lova att han definitivt har lyckats med det, han har sårat mig något stört mycket, antagligen mycket mer än han någonsin kommer att fatta eller ens bry sig om.
Tack för att du öppnade mina ögon Bolmen, tack för att du fick mig att inse att världen inte är en fin plats utan en plats där man tar det man vill ha och sen slänger bort resten!
Men jag trodde faktiskt att du var annorlunda... :-(
Tänk på den du...
Sitter bland alla människor,
men ingen ser mig.
Försöker prata,
men ingen hör mig.
Sitter där,
alldeles ensam i en folkmassa som tror att de ser,
men de ser ingenting,
de ser inte hur livet verkligen ser ut.
Deras liv kretsar kring smink och andra ytliga ting,
men det enda som är ytligt på mig är min hud.
Jag är så totalt olik dem,
med ett så totalt sargat inre som tvingat mig se världen ur ett annat perspektiv.
Jag bryr mig väl inte om smink!
Det finns andra, mycket viktigare saker än att äga ett Chanelpuder.
Varför ser inte människor mig?
Är jag så osynlig och obetydlig?
Är det verkligen så här mina skoldagar ska se ut i ett år till?
men ingen ser mig.
Försöker prata,
men ingen hör mig.
Sitter där,
alldeles ensam i en folkmassa som tror att de ser,
men de ser ingenting,
de ser inte hur livet verkligen ser ut.
Deras liv kretsar kring smink och andra ytliga ting,
men det enda som är ytligt på mig är min hud.
Jag är så totalt olik dem,
med ett så totalt sargat inre som tvingat mig se världen ur ett annat perspektiv.
Jag bryr mig väl inte om smink!
Det finns andra, mycket viktigare saker än att äga ett Chanelpuder.
Varför ser inte människor mig?
Är jag så osynlig och obetydlig?
Är det verkligen så här mina skoldagar ska se ut i ett år till?
Tänk på den du...
Bäst just nu
Okej, allt det som står här kanske inte är bäst just nu, men vissa saker av det som jag ska skriva är verkligen bäst just nu!
Jag har haft min första riktiga skoldag nu och det kändes verklige som att jag inte varit borta alls, helt stört att det bara krävs en dag för att i princip radera ut 2,5 månads ledighet! Men det finns saker som helt klart gör mitt sista år på skolan värt att gå trots att jag inte har mkt till övers för min klass; filosofilektionerna med Erik! Oj oj säger jag bara, det var nog det bästa jag nånsin varit med om, helt sjukt vad kul vi kommer att ha den här terminen med Erik! Han verkar verkligen grym på det han gör.
Och nu tänkte jag väl då dra en liten lista över det där som faktiskt är bäst just nu.
Bon Jovi - Bed of Roses
Såååå underbar! Jag får gåshud när jag lyssnar på den och jag kan inte låta bli att älska den!
Sugarbabes - Ugly
Såååå jävla sant det som sägs i låten, lyssna på texten en gång och verkligen tänk efter så kommer ni också att inse det!
Filosofi med Erik, japp det finns inget annat att säga.
Camilla, skolans coach! Blev så glad när hon kom fram till mig igår och kramade om mig där mitt på skolgården, har behövt henne av och till den här sommaren och nu är jag tillbaka där hon finns.
Vännerna utanför skolan, det är ni som kommer bära upp mig det här året helt klart. Ni kommer att vara nödvändiga.
Torsdag, blir förhoppningsvis bäst också eftersom jag förhoppningsvis ska träffa Honom då, underbara kille.
Back to reality
Japp, imorn är det tillbaka till verkligheten på riktigt.
Imorn börjar skolan, tredje året på gymnasiet, sista skolåret och sen är det dags för vuxenvärlden.
Jag fattar inte att tiden har gått så fort, det känns allvarligt talat som att det var typ några månader sen jag började på gymnasiet och nu helt plötsligt så inser jag att jag ska börja absolut sista året.
Jag ska väl försöka göra det bästa av situationen och ge allt precis som jag alltid gör, men det känns ändå väldigt läskigt för jag vet verkligen inte vad jag ska göra efter det här.
Det enda jag har planerat är en månad i Taizé, minst, det kan bli längre än de fyra veckorna också, men jag vet som sagt var inte hur det blir med det, kanske kommer jag hem efter sommarn, kanske kommer jag hem till jul.
Men det löser sig nog på nåt sätt, det brukar göra det, men det känns ändå som att jag har försökt springa ifrån verkligheten under hela sommarlovet för att slippa tänka så mkt på saken och nu har verkligheten hunnit ikapp mig och brottat ner mig så att jag inte längre kan fly från den.
Men det löser sig nog, det har ju gjort det hittills.
Och om kärleken fångar upp mig så vet man ju aldrig vad som händer ;-)
Imorn börjar skolan, tredje året på gymnasiet, sista skolåret och sen är det dags för vuxenvärlden.
Jag fattar inte att tiden har gått så fort, det känns allvarligt talat som att det var typ några månader sen jag började på gymnasiet och nu helt plötsligt så inser jag att jag ska börja absolut sista året.
Jag ska väl försöka göra det bästa av situationen och ge allt precis som jag alltid gör, men det känns ändå väldigt läskigt för jag vet verkligen inte vad jag ska göra efter det här.
Det enda jag har planerat är en månad i Taizé, minst, det kan bli längre än de fyra veckorna också, men jag vet som sagt var inte hur det blir med det, kanske kommer jag hem efter sommarn, kanske kommer jag hem till jul.
Men det löser sig nog på nåt sätt, det brukar göra det, men det känns ändå som att jag har försökt springa ifrån verkligheten under hela sommarlovet för att slippa tänka så mkt på saken och nu har verkligheten hunnit ikapp mig och brottat ner mig så att jag inte längre kan fly från den.
Men det löser sig nog, det har ju gjort det hittills.
Och om kärleken fångar upp mig så vet man ju aldrig vad som händer ;-)
Hahaha, detta är jag enligt Erik
Jag satt och pratade med min käre vän Erik ikväll på MSN och av någon anledning så kallade han mig för framfusig och jag som anser att framfusighet oftast är något negativt blev lite fundersam och sen kom han med den bästa beskrivningen på mig ever!
"Du är framfusig för att du tar kontakt, men du är också mentalt öppen på något sätt så att man vågar ta kontakt med dig. Det kanske är 50/50"
Haha Erik, du är fan bäst, det är kanske till och med sant :P
"Du är framfusig för att du tar kontakt, men du är också mentalt öppen på något sätt så att man vågar ta kontakt med dig. Det kanske är 50/50"
Haha Erik, du är fan bäst, det är kanske till och med sant :P
Så trött på allt
Ja, jag är så trött på allt. Jag orkar inte med det längre helt enkelt.
Jag föll pladask för killen så fort jag faktiskt träffade honom och det verkade ju nästan som att något var besvarat, men jag har nu insett att det antagligen inte ens var så.
Jag ger mig, jag slutar hoppas på massa saker för jag har insett att om jag hoppas så blir jag bara besviken och nu orkar jag inte med det längre.
Jag ger mig, världen är inte en plats där alla är lyckliga, och jag är en av de som inte är lyckligt lottade med att hitta den där lyckan i kärlek.
Jag har mina studier och mina vänner och de gör mig lyckliga, men kärleken är verkligen inte min grej och det verkar inte som att det finns någon speciell ljusning borta vid horisonten heller tyvärr.
Jag verkar tyvärr dras till killar som inte vill ha mig, och de killar som vill ha mig vill inte jag ha för att de är inte min typ av killar. Asså jag vet inte vad jag ska göra längre!
Så jag gör helt enkelt det lättaste, slutar hoppas för jag orkar inte mer.
Jag föll pladask för killen så fort jag faktiskt träffade honom och det verkade ju nästan som att något var besvarat, men jag har nu insett att det antagligen inte ens var så.
Jag ger mig, jag slutar hoppas på massa saker för jag har insett att om jag hoppas så blir jag bara besviken och nu orkar jag inte med det längre.
Jag ger mig, världen är inte en plats där alla är lyckliga, och jag är en av de som inte är lyckligt lottade med att hitta den där lyckan i kärlek.
Jag har mina studier och mina vänner och de gör mig lyckliga, men kärleken är verkligen inte min grej och det verkar inte som att det finns någon speciell ljusning borta vid horisonten heller tyvärr.
Jag verkar tyvärr dras till killar som inte vill ha mig, och de killar som vill ha mig vill inte jag ha för att de är inte min typ av killar. Asså jag vet inte vad jag ska göra längre!
Så jag gör helt enkelt det lättaste, slutar hoppas för jag orkar inte mer.
Haha, lyktstolpesvängen ;)
Jag kom på att det hände en väldigt rolig sak på jobbet här om dagen som jag glömt berätta om!
Det var så här att jag körde runt i elbilen med Nathalie och Amanda och så skulle vi svänga inne i parken och jag kom i rätt så hög fart för att vara elbilen och blev tvungen att svänga ganska tvärt.
Efter den svängen så satt Amanda och Nathalie nästan i knät på varandra och hyperventilerade och Amanda utbrast förskräckt "Såg du hur nära lyktstolpen det där var?!" och jag med min totala oräddhet när jag kör skrattade till svar "Nej men det var ju flera millimeter kvar" ;-)
Lite elakt mot Amanda och Nathalie kanske, men jag hade jätteroligt åt det resten av dagen och gick och småskrattade för mig själv medan dem svor som dårar åt mig. Hahaha, det var skojigt!
Det var så här att jag körde runt i elbilen med Nathalie och Amanda och så skulle vi svänga inne i parken och jag kom i rätt så hög fart för att vara elbilen och blev tvungen att svänga ganska tvärt.
Efter den svängen så satt Amanda och Nathalie nästan i knät på varandra och hyperventilerade och Amanda utbrast förskräckt "Såg du hur nära lyktstolpen det där var?!" och jag med min totala oräddhet när jag kör skrattade till svar "Nej men det var ju flera millimeter kvar" ;-)
Lite elakt mot Amanda och Nathalie kanske, men jag hade jätteroligt åt det resten av dagen och gick och småskrattade för mig själv medan dem svor som dårar åt mig. Hahaha, det var skojigt!
Slutet vid HSB, början på vänskap
Ja, idag var sista dagen på sommarjobbet på HSB. Lite tråkigt måste jag ju säga att jag tycker det är, vi har haft så roligt på jobbet jag, Amanda och Nathalie.
Hela dagen har vi gått omkring och tyckt att det känts tråkigt och extra jobbigt blev det när vi gick runt och släckte ner i verkstaden och sen låste och gick tillbaka med nycklarna till Malin.
Men sen kom vi på vad som hade kommit ur de här två veckorna. Vi har gjort en hel del nytta, vi har haft otroligt roligt och skrattat väldigt mkt och bäst av allt är att vi har hittat varandra.
För första gången under mina två år som jag spenderat delvis på Lidingö så kan jag säga att jag har vänner här, Amanda och Nathalie har blivit mina vänner och vi kommer helt klart att fortsätta träffas trots att vi numera inte längre är arbetskamrater!
Så, slutet på HSB-tiden, men början på vår vänskap! :)
Hela dagen har vi gått omkring och tyckt att det känts tråkigt och extra jobbigt blev det när vi gick runt och släckte ner i verkstaden och sen låste och gick tillbaka med nycklarna till Malin.
Men sen kom vi på vad som hade kommit ur de här två veckorna. Vi har gjort en hel del nytta, vi har haft otroligt roligt och skrattat väldigt mkt och bäst av allt är att vi har hittat varandra.
För första gången under mina två år som jag spenderat delvis på Lidingö så kan jag säga att jag har vänner här, Amanda och Nathalie har blivit mina vänner och vi kommer helt klart att fortsätta träffas trots att vi numera inte längre är arbetskamrater!
Så, slutet på HSB-tiden, men början på vår vänskap! :)
Dagens bästa komplimang
"Du är den vackraste jag nånsin mött"
Hur ofta får man höra en sån sak?
Tråkigt bara att det inte finns något mellan mig och killen som sa det,
men tyvärr verkar han hoppas att det ska bli nåt lite för mkt.
Vad gör man då?
Jag försöker förklara, men det går inte in och tills vidare så tar jag bara åt mig av komplimangerna helt enkelt.
No, he's not like the rest of them.
Det har jag nu fått bekräftat, han var inte som alla andra. Han är speciell, han är verkligen det.
Jag tänker på honom en del och vet väl inte riktigt vad jag ska tro om allt det här egentligen, men nu vet jag i alla fall att det handlade om något mer än fysiskt intresse och vi får väl se var det hela slutar.
Så vad mer finns det att säga i det här inlägget? Jo, jag var på krogen i lördags med Alex, Ida och Lottie. Det var riktigt kul, men slutade med en väldigt baksmälla som höll i sig hela söndagen och huvudvärken är kvar idag också! =|
Helt sjukt vilken baksmälla alltså, har aldrig mått så dåligt dagen efter och hoppas att jag aldrig mer ska behöva känna så igen.
Och idag har jag jobbat och haft det lite småtråkigt på jobbet måste jag ju faktiskt säga, men nu ska jag kliva in i duschen hade jag tänkt och sen blir det nog att krypa ner i soffan och titta på CSI-boxen jag lånade av min moster igår ;) Hihi.
Ha det så bra världen så hörs vi :)
Jag tänker på honom en del och vet väl inte riktigt vad jag ska tro om allt det här egentligen, men nu vet jag i alla fall att det handlade om något mer än fysiskt intresse och vi får väl se var det hela slutar.
Så vad mer finns det att säga i det här inlägget? Jo, jag var på krogen i lördags med Alex, Ida och Lottie. Det var riktigt kul, men slutade med en väldigt baksmälla som höll i sig hela söndagen och huvudvärken är kvar idag också! =|
Helt sjukt vilken baksmälla alltså, har aldrig mått så dåligt dagen efter och hoppas att jag aldrig mer ska behöva känna så igen.
Och idag har jag jobbat och haft det lite småtråkigt på jobbet måste jag ju faktiskt säga, men nu ska jag kliva in i duschen hade jag tänkt och sen blir det nog att krypa ner i soffan och titta på CSI-boxen jag lånade av min moster igår ;) Hihi.
Ha det så bra världen så hörs vi :)
Is he like the rest of them?
Det är en väldigt bra fråga måste jag påstå att jag tycker, är han som alla de andra?
Är den underbaraste och finaste killen jag nånsin mött precis som alla andra?
Ska jag gå igenom det här en gång till, ska jag åter igen ha fastnat för en sån där kille som vill ha min kropp och sen sticker när han fått det han vill ha?
Jag fattar ingenting vet varken ut eller in, han var den absolut underbaraste killen jag nånsin har mött, han charmade mig så totalt och vi hade verkligen jätteroligt hela kvällen.
Sättet han höll om mig, höll min hand och såg på mig, det var som om det fanns så mkt mer där än fysiskt intresse, men jag vet ju inte, speciellt inte nu längre när jag inte längre hör ett ord från honom.
Snälla du, säg att det inte var så, snälla, säg att det fanns mer där än att du ville ha min kropp och sen gav blanka fan i resten. Snälla säg att det bara är mina hjärnspöken. Snälla...
Är den underbaraste och finaste killen jag nånsin mött precis som alla andra?
Ska jag gå igenom det här en gång till, ska jag åter igen ha fastnat för en sån där kille som vill ha min kropp och sen sticker när han fått det han vill ha?
Jag fattar ingenting vet varken ut eller in, han var den absolut underbaraste killen jag nånsin har mött, han charmade mig så totalt och vi hade verkligen jätteroligt hela kvällen.
Sättet han höll om mig, höll min hand och såg på mig, det var som om det fanns så mkt mer där än fysiskt intresse, men jag vet ju inte, speciellt inte nu längre när jag inte längre hör ett ord från honom.
Snälla du, säg att det inte var så, snälla, säg att det fanns mer där än att du ville ha min kropp och sen gav blanka fan i resten. Snälla säg att det bara är mina hjärnspöken. Snälla...
Hej och hå, livet drar då i en
Ja det gör det helt klart, vet ju aldrig vad man ska göra.
Jag vet inte var jag vill i livet just nu,
vem som är viktig att behålla och vem jag kan släppa.
Jag vill just nu mest bara ha kul och leva livet,
men ibland är det lite svårt,
speciellt med alla dessa pojkar som då alltid ska förvirra än...
Jag vet inte var jag vill i livet just nu,
vem som är viktig att behålla och vem jag kan släppa.
Jag vill just nu mest bara ha kul och leva livet,
men ibland är det lite svårt,
speciellt med alla dessa pojkar som då alltid ska förvirra än...
