Maria

Ja, jag har ibland världens bästa pappa!
För några timmar fick jag tillbaka min pappa igår och jag kan inte beskriva hur otroligt underbart det var!!
För några timmar när vi var ute och övningskörde och bara var han och jag så var det precis som det alltid var förut,
precis som det alltid var när jag var pappas lilla flicka.

Vi skrattade och hade jätteroligt och pappa berättade massa roliga saker jag hade för mig när jag var liten, t.ex. när jag skulle lära mig cykla på parkeringen utanför bilprovningen i Högdalen och cyklade rakt in i baken på bilen! Hysteriskt roligt tyckte jag som inte alls hade något minne av det.

Sen körde pappa mig till Ropsten och jag skulle åka hem, och sittandes på tunnelbanan kom jag på att jag hade glömt massa viktiga papper i pappas jobbarbil så jag blev tvungen att åka tillbaka coh pappa fick komma tillbaka till Ropsten med dem.
Och det bästa var det att han inte ens blev arg för det,
han stod bara nedanför rulltrapporna utanför spärrarna och gav mig papprena och flinade och sa
"En liten övningsköringspresent också"
och då hade han varit och köpt choklad till mig när han väntade!

Och det var en sån där typisk grej som pappa kunde göra bara för att han kände för det när jag var liten. Och nu gjorde han det igen!
Det känns verkligen som att han är på väg tillbaka,
som om han börjar förstå,
som om han vill försöka bygga tillbaka allt nu när jag äntligen mår så pass bra igen.

Och det känns så underbart, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av lycka, vill nästan göra både och, så glad har han gjort mig just nu.