Maria

Jag fick en kommentar här på bloggen från Emelie som löd
"Du glömmer alltid dina saker, men det är charmigt".
Det gjorde mig ganska glad för det är en synvinkel jag inte sett det ur förr, jag har tidigare bara blivit irrirerad på mig själv för att jag glömmer saker överallt, som laddaren på jobbet för två veckor sen.
Så säger Emelie helt plötsligt till mig att det är charmig, vilket fick mig att börja fundera lite och jag kom tillslut fram till att det kanske är lite charmigt faktiskt.
Jag menar, det får alltid folk att skratta eftersom jag nästan alltid glömt något nånstans eller helt enkelt har tappat bort grejerna, eller som när jag sprang runt och letade efter mobilen och efter fem minuter insåg att jag pratade ju faktiskt i den!
Och det här är sådant som händer flera gånger i veckan, som idag när jag hittade boken jag trodde jag tappat bort som inte ens är min. Jag har gått omkring i en vecka med ångest över att jag tappat bort någon annans bok och sedan idag bestämde jag mig för att hitta den, vilket inte visade sig så svårt eftersom den ramlade ut i händerna på mig så fort jag öppnade första skåpet jag tittade i.
Saker som denna händer så pass ofta att det har blivit något som ingen i min närhet längre reagerar på, de drar mest på smilbanden och tycker det är typiskt mig.
Så vem vet, Emelie har kanske rätt.
Min glömska och förvirring är kanske lite charmig!