Maria

Jag ser mig omkring och inser att hela min umgängeskrets i princip helt plötsligt börjat bli så vuxna.
Emelie firar snart tre år tillsammans med sin kille,
Veran har förlovat sig,
Anna ska om bara några dagar flytta hemifrån och flytta ihop med sin Joakim,
Tina och Martin har planer på att Tina ska flytta in hos honom så fort hon tagit studenten.

Och kvar står jag,
liten,
ensam
och väldigt vilsen.

Jag ser mig omkring och inser att jag har förändrats nåt enormt sedan jag slutade gymnasiet.
Jag har bytt intressen,
jag har bytt ut många av de gamla vännerna,
jag tycker inte längre att samma saker är kul,
jag tycker inte att det är roligt att inte ha några fasta punkter i livet.

Samtidigt är jag inte riktigt redo för alla de där sakerna som att flytta ihop med nån,
och vem skulle det vara förövrigt,
att förlova mig,
gifta mig,
skaffa barn,
hela den där grejen.
Jag vill fortfarande vara ung,
leva livet,
men med lite mer stagda än jag tidigare haft.
Klart att jag till viss del saknar att ha ett förhållande,
men tills han som får mig att känna det där dyker upp så lär jag förbli singel.

Så svaret på frågan är nog nej.
Nej jag är inte vuxen nu,
men jag är nog på god väg att bli...