Maria

Jag och Abbe hade ett väldigt roligt samtal per telefon igår. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men våra samtal slutar alltid med att vi minst en gång brutit ihop och skrattat som dårar, jag ibland så att jag gråter.

Gårdagens sådan kom till när Abbe börjar prassla med massa saker i sitt kök under tiden vi pratar.
Maria: Abbe, vad gör du?
Abbe: Jag fixar lite här, gör frukost (klockan halv två på eftermiddagen)
Maria: Jaha, det låter som en massa råttor som bökar runt bland järnspån typ.
Abbe: Jaaaa, för jag har verkligen råttor OCH järnspån hemma hos mig i mitt kök.
Maria: Ja, men det är väl klart du har? *skrattandes*
Abbe: DU kan vara råttor och järnspån!

Hahaha!
Nu är säkert inte det här speciellt roligt alls för er som inte har samma sinnesrubbning som jag och Abbe har och inte heller kan uttyda från massa bokstäver vad det var för tonfall och sarkasm i hela samtalet, men det var underbart!
Abbe får mig alltid att skratta och jag mår bra av att vara i hans närhet.
Hey, vad fan, varför gjorde vi slut för? Haha nej, sånna känslor har jag inte för honom längre, men vi hade grymt kul ihop när vi var tillsammans också :P