Maria

Det gör fortfarande ont,
det svider fortfarande till varje gång tanken snuddar vid det som var.
Ibland önskar jag att valen hade gjorts annorlunda,
att saker inte skulle vara så hårda som de är idag.
Vi hade något fantastiskt som ovillkorlig vänskap,
det var i vilket fall vad jag trodde att vi hade.
Därför gör det också väldigt ont att med öppna ögon inse att det kanske inte alls var så,
att det var helt byggt på villkor.
Jag önskar att saker och ting var annorlunda,
att det var som det brukade.
Jag sa en gång till dig att en del av mig alltid kommer att älska dig,
och jag menade det.
Jag menar det fortfarande.
Jag saknar dig,
jag saknar dig så det gör ont ibland.
Jag saknar oss och önskar att saker kunde bli som förr.
Men det är väl att hoppas på för mycket...
Eller?