Maria

I lördags inträffade det ofattbara, det som man som vän, syskon eller förälder inte ska behöva ens tänka ska kunna hända.

Min vän Sandra somnade in för alltid efter en lång tids sjukdom. Det är fullkomligt ofattbart att en så ung människa kan drabbas av något så fruktansvärt som cancer, att hon inte längre finns bland oss och att jag aldrig mer kommer att få se hennes fantastiska leende eller få höra hennes smittande skratt.

Resan hit har varit lång och krokig, med många hoppfulla stunder och också många stunder av sjukdomsbefrielse, men tyvärr lyckades leukemin trötta ut min fantastiska vän, bröt ner hennes försvar och tyvärr är inte viljestyrkan alltid det som vinner. Men som hon kämpade dessa månader, hon gav aldrig upp och hon var alltigenom lika fantastisk som hon alltid varit.

Resan började den 8 mars 2010 då hon diagnosticerades med leukemi första gången. Det gick den gången att bota och med hjälp av vänner och familj tog hon sig tillbaka till livet och till att våga tro på framtiden, att bearbeta det faktum att hon varit döende. Hon blev frisk och fick så vara i lite drygt ett års tid. Tyvärr kom sedan bakslaget.
Den 24 juli 2011 fick hon beskedet att cancern hade kommit tillbaka. Hon blev inlagd på sjukhus igen och jag fick den gången möjlighet att komma och besöka henne tillsammans med Alex. Första gången hon var sjuk låg hon på Akademiska i Uppsala och vi hade då tyvärr bara telefonkontakt, men nu när hon fanns på hemmaplan så åkte jag dit så fort jag fick en möjlighet. Vi var där en stund och det var något av det mest fruktansvärda och det mest fantastiska jag varit med. Dels var det fruktansvärt att se henne så orkelös, med blåmärken där man satt dropp och tagit blodprover och dels var det fantastiskt att se hur hon fortfarande var den här starka, glada och alldeles underbara tjejen jag känner. För trots att hon låg i sängen och inte orkade röra sig så mycket så log hon när vi satt där bredvid henne, hon skrattade och pratade om minnen. Hon frågade hur det var, intresserade sig för våra liv, berättade om sjukdomen och vad som skulle komma härnäst. Hon utstrålade all den där fantastiska glädjen, omtanken, kärleken och styrkan som jag alltid kommer att förknippa med henne.
Även denna gång blev denna fantastiska tjej frisk och fick komma hem från sjukhuset, men tyvärr varade inte det så länge denna gång och 7 december 2011 var leukemin tillbaka... Läkarna gjorde under de följande månaderna allt som stod i deras makt för att få cancern att gå tillbaka, för att rädda Sandra. Den 26e januari 2012 fick vi beskedet att man dagen därpå skulle ge henne den sista behandlingen och om det inte fungerade så fanns det inte längre någonting kvar att göra. Det första jag hörde var att hon hade responderat bra på första delen av behandlingen och sedan blev det alldeles tyst... Det gick veckor utan att jag hörde någonting och till slut fick jag ett mail som sa att hon var lite piggare och förhoppningsvis skulle få åka hem senare under veckan och då ta emot besök hemma om hon orkade. Den 17e februari kom sedan det ofattbara, leukemin var tillbaka och det fanns ingenting kvar för läkarna att göra mer än att försöka lindra hennes smärta och familj och vänner ville göra hennes sista tid så bra som möjligt.
Den 24e februari fick Sandra komma hem från sjukhuset på prov för att se hur hon skulle må hemma. På morgonen lördagen den 25e februari 2012 drog hon sitt sista andetag och somnade fridfullt in hemma i sin egen lägenhet...

Jag saknar henne så mycket att det gör ont i mig hela tiden. Jag har först nu börjat landa i vad som har hänt rent emotionellt och jag har gråtit mycket sedan jag fick detta fruktansvärda besked. Sedan var det som att tårarna tog slut för att sedan fyllas på igen, nu kan jag gråta igen och jag gör det väldigt ofta.
Sorgen har också tagit sig andra, fysiska uttryck och jag fryser ganska ofta, är konstant trött oavsett hur mycket jag sover och har sedan i lördags förmiddag haft en fruktansvärd huvudvärk som inte går över mer än stundtals då jag tar smärtstillande.
Jag går omkring som i en liten bubbla dit ingenting riktigt når in och jag kan le och skratta, men den där känslan av tomhet som finns inom mig går inte att ta bort. Den där djupa saknaden som slagit rot i mitt hjärta och smärtan av en av de allra mest fantastiska människor jag fått äran att lära känna inte längre finns med oss, inte längre kommer att ringa och fråga hur det är, när vi ska ses. Det är ofattbart att någon som hon inte längre är i livet, hon kommer alltid att fattas mig.

Sandra, jag älskar dig min vän. Jag är så glad att jag fick möjligheten att besöka dig på sjukhuset i somras, jag vet inte hur jag skulle hanterat allt detta om jag inte fått se dig då, fått se din styrka. Jag kommer alltid att sakna dig och jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Våra minnen kommer alltid att framkalla ett leende på mina läppar, vi var starka och vi var överlevare. Vi visste att den andra alltid förstod, vi hade alltid varandra i skolan när det behövdes. Det är så orättvist att du inte längre finns här, men jag kommer att tänka på dig varje dag, så fort jag ser solen, så fort jag känner vinden mot min kind, i mitt hår och varje gång jag är nedstämd kommer jag tänka på dig och hur du alltid tog dig igenom svårigheter starkare än någonsin och hur du alltid hade ett av de där fantastiska leenden över till mig.

Vila I Frid min älskade vän <3
Sandra
1989/12/25 - 2012/02/25

...och plötsligt satt jag här och skrev ett blogginlägg för första gången sedan i maj. Galet!

Mycket har hänt i livet sedan jag skrev sist, vissa saker roliga och andra saker mindre roliga. 
En av de tråkigaste saker som hänt är att jag och Nils har gått åt olika håll och valt att fortsätta enbart som vänner. En av de roligaste saker som hänt är att jag nu tagit min socionomexamen och därför aldrig mer behöver plugga! Jag är färdig med universitetet, det ni. En annan rolig sak som hänt är att jag varit i Berlin över nyår på Taizés Europamöte och mött helt fantastiska människor som verkligen kommit att betyda mycket för mig och kanske också förändrat mitt liv på ett eller annat sätt.

Så nu har jag varit studiebefriad i snart fyra veckor. Fyller mina dagar med läsning, TV-serier, träning och kvällarna jobbar jag antingen på Globen eller är i kyrkan. Ungefär så ser det i alla fall ut mesta delen av min tid numera. Fast jag har ju fått ett till extrajobb också så snart rullar det nog in pengar från fler håll än Globen. Imorgon ska jag även på anställningsintervju för en heltidstjänst på socialtjänsten, det känns väldigt spännande och jag hoppas att jag får den. Det vore väldigt skönt att komma igång och jobba på riktigt, ett 8-17-jobb och sedan ha lite tid att träffa vänner och träna kvällstid också.

På torsdag ska jag åka till Riga över helgen och träffa vänner jag mött i Taizé! Det tror jag kan bli helt fantastiskt, jag ser väldigt mycket framemot det. Innan jag åker ska jag hålla en gästföreläsning om socialpolitik, socialförsäkringar och socialtjänsten på en gymnasieskola, något som också ska bli väldigt spännande! Känns som att jag helt klart lyckas fylla mina dagar på ett bra sätt även om jag inte jobbar hela dagarna, men lite lyx tycker jag nog att de med "normala" arbetstider har!

Nej, nu ska jag väl sova lite så jag är pigg och utvilad på intervjun imorgon!
Bye

...måste jag bara skriva några ord om känner jag.

Spenderade helgen med Nils hos hans föräldrar i Nyköping, vilket var helt fantastiskt! Vi hade en jätte mysig helg med god mat, prat, skratt och tid för varandra.
Nils kompletterar mig på ett helt makalöst sätt, jag kan inte ens beskriva allt som händer i mig när jag tänker på honom, än mindre när jag träffar honom. Det känns bara som att det är så här det ska vara, han och jag.
Han får mig att le, att känna mig vacker, att vara mig själv och aldrig nånsin behöva låtsas för han tycker om mig för att jag är jag. Han gör mig fruktansvärt lycklig och jag kan med enkelhet säga att jag aldrig förut känt så här och mena det.

Han är helt enkelt mannen i mitt liv!

Jag älskar dig!

...medvetslös är vad den här tiden utan bloggen har varit!

Helt galet, men nu är jag och Veran iaf klara med uppsatsen och lämnar in den imorgon, vilket känns helt awesome! Så som vi har slitit med den här uppsatsen den här terminen så är jag så fruktansvärt trött på den, jag ser samverkan överallt och jag kan knappt lyssna på en diskussion som handlar om vardagliga saker utan att analysera det utifrån Bronfenbrenner, Berggrens samarbetsmodell, struktur, samsyn och styrning. Jag är helt enkelt hjärntvättad! Så det känns väldigt skönt att den är klar nu, att vi inte behöver finslipa mer på den och att vi "bara" behöver försvara den vid en opponering nu. Så nu återstår följande med skolarbete fram till sommarlovet;
- lämna in uppsatsen
- läsa tre uppsatser
- opponera på en
- bli opponerade på
- gå på två andras uppsatsexaminationer

Det känns faktiskt rätt fantastiskt att det inte är mer än så kvar!

Förutom skolan så har jag hunnit med tre N-helger och i helgen är det dags för den fjärde. Ska åka och hälsa på hans föräldrar och bara ta det lugnt, ska bli väldigt skönt! Sedan är det ju som alltid väldigt mysigt att träffa N då det går lite tid mellan gångerna.
Jag har även hunnit med att planera och genomföra Verans möhippa! Den gick av stapeln förra helgen och var fantastiskt rolig. Vi fick fantastiskt väder och Veran anade ingenting förrän vi hade kidnappat henne. Vi hade picnic på Djurgården, hon fick dela ut rosor och gratis kramar, vi åkte upp i SkyView'n vid Globen och avslutade med knytis och Eurovision Song Contest hemma hos henne där kompisar dök upp utan att hon visste att de skulle göra det. Det blev riktigt lyckat och Veran själv verkade väldigt nöjd med dagen.

Just det! Höll ju nästan på att glömma, jag har varit och hållit ett föredrag i en syrisk-ortodox församling också! Det var riktigt, riktigt roligt och gick bra. Så pass att en kille kom fram till mig efteråt och frågade hur många gånger jag hållit föredraget och när jag berättade att jag aldrig förut hade gjort det utan skrivit det för det här tillfället blev han förvånad. Han trodde nämligen att jag var professionell föreläsare, det ni! Det kändes väldigt roligt att höra någon säga det, speciellt som jag hade varit så fruktansvärt nervös innan.

Men nu ska jag ta och prata lite med N på Skype och sen blir det nog sängen, börjar bli väldigt trött!
Ciao!

Bjuder på en bild från möhippan också! Gruppbild tagen efter allt bus i stan på oss som kidnappade henne.

...fruktansvärt upprörd är jag till och med!

Såg repotaget om mordet på Carla Saado i Kalla Fakta nu på kvällen och det finns så mycket som upprör i det här fallet, poliser som inte tar anmälningar på allvar, glömmer att kontakta åklagare och inte heller tar någon som helst notis om att de också är bundna av anmälningsplikten när de har minsta misstanke om att ett barn far illa! Det värsta är dock att det inte slutar där, det finns utöver det en överåklagare som sitter i TV och säger att man inte gjort något fel när man brutit mot anmälningsplikten, att det inte är tjänstefel för att man måste göra en bedömning då det är en vårdnadstvist och det då inte är ovanligt att det finns påståenden från olika håll och att man i de fallen måste höra barnen för han höll ju inte på "att slå dem sönder och samman så att säga". Ordagrant citat.

Kom igen! Det står ingenstans att Polisen ska göra en bedömning av sanningshalten i anmälan, det är socialtjänstens uppdrag. Man ska anmäla oavsett om man är säker eller inte! Hellre en anmälan för mycket än en anmälan för lite, vilket i detta fall ledde till att barnen förlorade båda sina föräldrar. Mamma död och pappa dömd till livstids fängelse för mordet på henne.
Socialtjänstens representanter säger i inslaget att man skulle skyddat barnen och även Carla, om hon velat, om man fått denna anmälan som socialjouren borde ha fått samma natt, men aldrig fick. Detta tyder på att man hade kunnat hjälpa både barnen och Carla genom att göra en anmälan.

Det känns som ytterligare ett tjänstefel begicks i repotaget från överåklagarens sida. Han framstår som en man som inte kan lagen och jag ställer mig frågande till huruvida vi vill ha sådana människor i vårt rättsväsende, speciellt på så höga poster som överäklagare. Det är nästan så han borde behöva sluta jobba eller gå en vidareutbildning för att lära sig saker efter det otroligt korkade uttalandet...
Ett tips är att se repotaget innan det inte längre går att se gratis nästa torsdag på TV4 Play, det var ett oerhört upprördande, men viktigt, repotage!

...sprudlar och leenden avlöser varandra just nu, vilket ger mig lite lust att blogga!
Det du Emelie, det hade du inte väntat dig va? Att jag frivilligt skulle börja blogga nästan regelbundet igen va? ;)

Ja, idag har det verkligen känts som vår! I solen har det varit 18,4 grader varmt och mycket snö har smält bort idag. Jag och Veran tog en paus i pluggandet idag och gick en promenad i solskenet efter lunchen. Var helt fantastiskt! Jag gick i skinnjackan, tunna mjukisbyxor och gummistövlar och det var verkligen inte det minsta kallt. Och jag blev också barnsligt lycklig över att jag för en gångs skull har skor som jag kan gå i vattenpölar med utan att bli plaskvåt om fötterna, så jag gick i varenda vattenpöl jag kunde och tittade på Veran med ett brett leende varje gång. Hon bara skrattade åt mig. Det var till och med så att jag glömde bort att jag hade ont i huvudet för en stund, men det gav igen senare när det exploderade till. Men i vilket fall, det känns verkligen som att våren är på väg nu! Jag hoppas verkligen att det inte bara är på låtsas utan att det faktiskt är på riktigt den här gången!

På fredag kommer N hit också, helt fantastiskt ska det bli! Längtar mkt, känns som att jag hoppar omkring på små moln hela tiden typ. Vet inte om jag vill veta hur jag faktiskt kommer vara när han kommer hit. *haha*
På lördag ska vi ut och äta middag med ett par kompisar för att fira Bråkmakarn och sen får vi se vad som händer resten av helgen, men lär nog bli en del prat, skratt och mys. Det blir lätt så när vi inte setts på ett tag och nu är det fyra veckor sedan vi sågs sist, känns som en evighet... Fast snart är ju den evigheten slut iaf!

Och sen måste jag bara blogga lite om nånting som stört mig i flera dagar och som jag tänkt blogga om flera gånger. Det kommer säkert att bloggas om det fler gånger från mitt håll, men tänkte bara nämna det iaf för jag är nog alldeles för trött för att skriva allt jag vill. Viktoria Milan, har ni hört talas om den sajten, den som uppmuntrar gifta och sambos att vara otrogna via deras sajt för att göra "livet levande"? Jag tänker nog inte säga så mycket mer om den just nu än att jag tycker det är en stötande sida. Dock har jag väldigt mycket att säga om den så jag kommer nog att blogga ett helt eget inlägg om sidan vid ett senare tillfälle. Nu är jag alldeles för trött för att bli så irriterad som jag alltid blir när jag tänker på den.

Så nu ska jag nog bädda ner mig i sängen och se om ytterligare åtta, nio timmars sömn kan råda bot på den förbaskade huvudvärken som vägrar ge med sig.
Ciao!

...att blogga lite igen.

Måste däremot erkänna att jag inte trodde det hade gått så länge sedan jag bloggade sist, men tiden går fort när man har roligt!
Fast mina veckor har mestadels fyllts av plugg, plugg och åter plugg. Däremellan har jag fått in en del jobb, träning, Betakursen och lite sömn samt två helger med kärleken. Har faktiskt hunnit med några helger då jag inte pluggat eller jobbat också, som en tjejkväll med Emelie för en månad sen när vi åt god mat och tittade på Let's Dance. Jisses, har det gått en månad redan? Snacka om att vara insnöad...
Fast det är kanske inte så konstigt att jag är det då jag faktiskt i princip pluggat från att jag klivit upp på morgonen tills jag gått och lagt mig på kvällarna utom när jag jobbat, varit på Beta eller tränat! Det är snarare konstigt att jag inte börjat drömma om samverkan, skolkuratorer och socialsekreterare liksom. Fast här om helgen tog jag helt ledigt och åkte till Follökna tillsammans med Alpha- och Betagrupperna. Det var helt fantastiskt!

Nästa fredag kommer N hit, jag längtar! Har gått fyra veckor den här gången sedan vi sågs sist då han har tentaperiod nu och har hur mkt plugg som helst.

Imorgon ska jag och Veran åka och titta i affärer i Skärholmen hade vi tänkt, Veran har bilen så det är så smidigt att ta sig dit! Så jag borde väl gå och lägga mig snart, men tänkte skriva klart här först och sen kanske se en film, behöver ju inte kliva upp förrän nio imorn typ. *hehe*
Ska försöka ta mig tid att mobilblogga nån mer gång, min klasskompis hade lyckats så jag tror jag ska fråga henne hur hon gjorde. Annars får jag helt enkelt försöka blogga nån gång ibland.

Men nu vet jag inte vad mer jag ska skriva faktiskt så blir nog film snart om jag inte somnar innan... *haha*
Ciao!

...det där med att försöka lova att blogga regelbundet!

Nu har det gått nästan en månad sedan sist jag bloggade igen då jag har alldeles för mkt saker att göra på alldeles för lite tid!
Den senaste månaden har varit fylld med plugg, plugg, plugg. Var även fyra dagar i Linköping hos kärleken, vilket var helt underbart! Längtar otroligt mkt tills vi ses igen, vilket faktiskt är redan imorn! <3
Det är en väldigt intensiv termin det här har jag insett, väldigt mkt plugg, mkt att läsa, mkt att förbereda och sedan ska hela uppsatsen skrivas också. Känns som att det kommer vara en termin fylld av stress, ångest, skrivkramp, men också av glädje över att få göra något man själv vill göra, intresse och disponera lite tid själv. Det kommer gå galant, bara man väl lyckas konkretisera saker och ting så det blir mer tydligt vad man håller på med.

Så imorgon kommer N hit och stannar till måndag förmiddag när jag åker till skolan. Ska bli helt underbart att ha honom här igen! Det är ganska exakt två månader sedan han var här sist och snart tre veckor sedan jag var i Linköping hos honom. Vi ska nog mest ta det lugnt och bara vara, sedan får vi se om det kanske blir att gå på bio eller något sånt eller om vi bara håller oss hemma och nöjer oss med en sväng på stan.

Idag ska jag nu snart återgå till mitt pluggande, men har drabbats av en sån intensiv Taizélängtan att jag blir galen snart. Vill tillbaka och jag vill tillbaka nu på en gång! Tyvärr får det vänta till sommaren, precis som så mkt annat just nu får göra. Ikväll ska jag jobba och sen imorn blir det plugg och seminarieförberedelser med Veran, samt tvätta lite innan N kommer hit.

Nu ska jag återgå till min bok om juridisk forskningsmetod!
Ciao!

...det måste nog ändå vara mitt bloggande!

Jag måste verkligen skärpa till mig nu, säger gång på gång att jag ska bli mer aktiv i mitt skrivande igen, men gång på gång missar jag det helt.
Jag tror att det till ganska stor del beror på att jag haft en fullspäckad höst och i mångt och mycket kommer våren att vara minst lika hektisk. Nu under hösten har jag gjort heltidspraktik, pluggat, jobbat, tränat och gått en Alpha-kurs så det har inte funnits så mycket tid över, knappt haft en ledig kväll i veckan faktiskt förrän mot slutet av terminen.
Terminen som kommer nu blir nog nästan lika fullspäckad faktiskt! Det ska jobbas, tränas, pluggas och skrivas C-uppsats och ungefär var sjätte helg ska spenderas i Linköping hos kärleken och var sjätte vecka kommer han att vara här. Utöver det ska jag även gå en Beta-kurs som fortsättning på Alpha-kursen. Det blir som ni ser en del tid som upptas av mitt "riktiga" liv och inte mkt över till bloggande. Vad jag däremot kan lova är att jag ska göra ett ärligt försök att skriva varannan vecka iaf, nu när jag har en smartphone kanske det blir lite lättare också för då kan jag ju faktiskt blogga utan att starta datorn vilket helt klart underlättar den processen.

2010 är slut och 2011 har börjat. De sista veckorna på 2010 var bra veckor, massa julmys, komma tillbaka till skolan blev inte lika jobbigt som jag trodde och jul och nyår var överlag bra.
Julafton spenderades hos mormor och morfar med hela den sidan av familjen och även några från mosters sambos familj. Trevligt var det och jag upptäckte hur underbart det är att se på Kalle Anka med barn! Davids, mosters sambo, brorsdotter på sex år var med så det togs på fullaste allvar att det skulle vara tyst och man skulle se på Kalle Anka! Helt underbart! Hon och Charlie, min fem månader gamla kusin, blev överösta med julklappar och sedan redogjordes det för tomtens fejkskägg. Inte blev Tyra lurad inte!
Nyår spenderades med N och hans familj i Nyköping vilket var väldigt trevligt. Blev mycket skratt, spel och prat, men även en timmes pulkaåkning och lek i snön. Vid tolvslaget var vi nere i Nyköpings hamn och tittade på fyrverkierna som var helt fantastiska! Det var väldigt mysigt att stå nere i hamnen med N's armar runt mig och se på alla färger samtidigt som snön föll.

Så vad är då nytt för det nya året?
Jag är samma person som innan nyår, även om många förändringar har skett under den här omvälvande terminen som praktiken inneburit, så där är det inga konstigheter.
Jag har samma jobb som jag fortfarande trivs med, så inte heller där några förändringar.
Jag pluggar fortfarande till socionom, men det som är en stor förändring på det planet är att jag snart är färdig med min utbildning! Jag har bara ett år kvar lite drygt, sedan är det verkligheten och yrkeslivet som gäller. Fast det känns inte riktigt lika läskigt längre efter att ha spenderat nästan fyra månader på fältet under praktiken.
Den enda egentligt stora förändringen är väl N's intåg i mitt liv som min pojkvän, som visserligen skedde redan förra året men blev officiellt på nyårsafton. En fantastisk människa som jag tänker hålla hårt i, känslor som de här växer inte på träd så man får helt enkelt vårda det. Mer om vem han är håller jag nog på lite till, men de som jag anser behöver veta mer kommer få reda på det ändå.

Nu vet jag inte riktigt vad mer jag ska skriva så jag tänkte nog stanna där och helt enkelt försöka komma ihåg och få tid att skriva snart igen!
Ciao!

...har jag faktiskt haft idag.

Började dagen med frukost tillsammans med pappa innan han åkte och mötte mamma för att köpa julklappar och när han åkte kröp jag ner i sängen och sov en stund till innan jag klev upp och gjorde mig klar för jobbet.
På jobbet var det lugnt och skönt, var ingen panik och det var ganska okej mängd kunder. Var ganska mycket dötid dock och vi hann med mycket städning och sådant så det gick fort att stänga kiosken. Fick även det stora nöjet att träffa Basse och hans fästmö idag, de var och tittade på Luciakonserten.
Väl hemma igen åt jag middag med pappa och tittade på Bones innan jag fixade det sista med praktikrapporten och kollade hur väl mitt schema stämmer överens med det jag skrivit upp i början av terminen. Vilket var tur, annars hade jag åkt till fel plats till fel tid imorgon när skolan drar igång igen!

Nu ska jag nog krypa ner i sängen igen och läsa lite.
Ciao!

...tänkte jag lite snabbt roa mig med!

Jag har haft en fantastiskt bra vecka, full av utmaningar, glädje, skratt, långa samtal och mycket mys, men det har också varit sin beskärda del av sorg. Jag har gjort min sista vecka på praktiken som gick fantastiskt bra, fick mycket gjort och kände att jag definitivt kan det här nu. Jag är inte längre praktikant som min handledare Kerstin sa, jag är kurator.
Sista dagen blev jag överöst av kramar, beröm och presenter från lärare, rektorer och andra anställda. Fick en Aladdin-ask, två biobiljetter och en bukett tulpaner av rektorerna som tack för den här tiden och det kändes verkligen helt fantastiskt att få den uppskattningen! Jag har ju verkligen velat lära mig och har gjort det, jag kan så mycket mer nu än tidigare och jag känner att skolkurator, det är helt rätt väg för mig.

Har även hunnit baka pepparkakor, dricka glögg, jobba, träna, skriva praktikrapport och prata med N i flera timmar på Skype den här veckan. Snart ska väl dem timmarna kanske bli ytterligare några fler beroende på om jag är vaken när han kommer hem, fast nu borde det inte vara så lång tid kvar. *hehe*
Idag (lördag) var jag på julmarknad med pappa, Niklas och Mathias, men vi passade även på att promenera omkring i massa affärer. När jag och pappa kom hem började jag fixa i mitt rum som pappa målat och möblerat om så alla mina saker låg i kartonger, väskor och påsar, men nu är allt på sin plats igen även om det tog ett par timmar mer än jag hade trott att det skulle göra. Roligt var det däremot, hittade en drös gamla noveller och dikter samt en del gamla skolfoton och tidningar. Hann även äta lite thailändskt till middag och prata med Kajsa i telefon.

Imorgon ska jag jobba Lucia-konsert på Globen också, det brukar vara väldigt mysigt så det ser jag framemot.
Kommer inte på så mycket mer att skriva så avslutar här tänkte jag.

Ciao!

...är precis vad jag har haft!

Det har verkligen varit helt fantastiskt. Har haft besök av N hela helgen. Vi var på glöggfika hos Molle och Lasse igår, umgicks med Oskar och massa andra människor som var där. Det var jätte mysigt och det fanns mängder med olika glöggsorter! Helt galet, visste ni till exempel om att det finns lakritsglögg?! Det visste inte jag, men inte ens jag som gillar lakrits tyckte speciellt mkt om den. *haha*
På kvällen var det middag hos Veran och hennes familj som gällde, vilket också det var väldigt mysigt med massa god mat, glass till efterrätt och ett par omgångar "Med andra ord" där jag, Veran och N vann två av tre omgångar. Vi är bäst helt enkelt. *hehe*

Idag har vi lyckats göra väldigt mycket på väldigt lite tid. Vi sov till halv tolv och åkte sedan till Heron City och gick en sväng på MediaMarkt innan vi åt lunch och drog vidare till IKEA. Där promenerade vi omkring i ungefär en timme och jag hittade lite julklappar, bland annat till min snart fyra månader gamla kusin, och även roliga inslagningspåsar. När vi handlat det vi ville ha på IKEA och insett att stekpannan N köpte av någon anledning ledde statisk elektricitet åkte vi vidare till Skärholmen och tittade i lite affärer där, fikade och mötte upp Emma som skulle åka med N tillbaka ner till Linköping. Nästa punkt på schemat var middag hemma hos mig och sedan trängdes vi tre personer i min säng och pratade och skrattade ungefär en timme innan de insåg att det var dags att börja åka. Det lämnade en viss tomhet inom mig att de åkte, har ju vant mig vid att N är här och Emma ser jag alldeles för sällan.
När de hade åkt bakade jag och familjen lussebullar och drack glögg, det var mysigt! Men nu ska jag nog krypa ner i sängen och sova, imorn är det en stor dag. Sista måndagen på praktiken och jag ska vara kurator på riktigt, min handledare är sjuk så ska vara helt ensam och göra allt imorn. Pirrigt!

Godnatt!

...har inte hunnit skriva speciellt mkt de senaste veckorna heller inser jag nu.
Har som sagt rätt mkt att göra och nu lider praktiken mot sitt slut också, bara en vecka kvar efter det här. Väldigt tråkigt, men jag kommer definitivt ha lärt mig mycket av den här tiden!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva, blev nog mest att jag kände att jag behövde skriva nånting. Det har inte hänt mkt sen sist egentligen, inte av sådant som jag känner för att dela med mig av så här offentligt än iaf...

Jobbade 39,5 timmar i helgen däremot! Helt sjukt! Jag är fortfarande helt slut så tänkte bädda ner mig i sängen och sova lite nu snart faktiskt. Helgen som kommer lär också bli rolig, men den får jag skriva mer om vid ett annat tillfälle när bokstäverna inte flyter ihop och jag ser i kors.

Ciao!

...som blev en aning längre än jag hade tänkt mig från början.

Nästan två månader sedan jag skrev något sist. Det har hänt otroligt mycket och jag tror jag har förändrats en del som människa under de här månaderna också.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela faktiskt, men vi kan väl börja med att säga att resan till Rom med pappa var helt fantastisk! Det känns som en miljon år sedan däremot för att det var så fullt upp sedan dess. Vi gjorde mycket av de där sakerna man "ska" göra som turist, men min vän Roberto visade oss även runt i flera timmar vilket var otroligt uppskattat då vi bland annat då fick se platsen där Julius Caeser blev mördad. Det var helt galet, vi stod mitt på ett torg med ett stort område som var lägre än resten av marken och i ena hörnet fanns en liten vit rektangel och där pekade Roberto ut att ett av antika Roms mest kända mord hade utförts. Det är en otroligt sjuk känsla att stå där och veta att för tusentals år sedan skedde mordet som man läst om i historieböckerna bara ett trettiotal meter bort.
Hela Rom är visserligen en sådan stad där man känner historiens närvaro, var verkligen en helt fantastisk känsla!

Så vad är nytt? Inte mycket, jag är på praktiken som jag trivs kanon med, jag tränar och jag jobbar.
Praktiken är verkligen det bästa som har hänt under utbildningen, helt fantastiskt är det! Jag har verkligen hamnat rätt känns det som, jag trivs som fisken i vattnet, min handledare är underbar och allt bara leker där!
Eller förresten, en ny sak har hänt. Kajsa har varit här två gånger sedan jag skrev sist. Hon åkte hem nu i morse efter nästan en vecka här. Har varit fantastiskt att ha henne här så länge, var så mysigt, men nu vet vi inte hur länge det dröjer innan hon kommer tillbaka, men jag får helt enkelt försöka pallra mig ner till Skåne nåt också.

Just nu är jag kattvakt hos Camilla och David medan de är i Finland så just nu är det jag och Simba som hänger. Eller just i skrivandets stund så har han precis kommit in igen efter att ha varit ute och sprungit lite efter att ha varit inne när jag var på tjejmiddag. Nu vill han kela så ska stänga av datorn och mysa med honom i soffan tror jag.
Ska försöka se till att det inte går två månader innan jag skriver igen!

Ciao!