Maria

Ja det är precis så jag känner just nu, jag orkar helt enkelt inte ta tag i skiten just nu. Jag vill bara strunta i att göra något åt hela grejen, bara klippa alla band utan att behöva se honom i ögonen, utan att behöva se hans smärta och tårar.
Jag kommer inte gråta, det är just det som är problemet och i fall jag börjar gråta så beror det helt enkelt på att jag måste såra en människa som jag tycker om, och bryr mig om. Jag har känt honom största delen av mitt liv och nu har jag vilselett honom så totalt, det är väl i alla fall vad många kommer att säga och tycka och det kommer nog finnas många som inte kommer kunna förlåta mig och mitt "svek" mot honom.
Men mitt enda svek är att mina känslor inte är vad de var i början av det här, mitt enda svek är att jag inte vill ha honom så som han vill ha mig, jag har aldrig lagt orden "Jag älskar dig" i hans mun för att han ska säga dem till mig för just nu så skrämmer dem orden skiten ur mig rent ut sagt.
Jag vll inte höra honom säga att han älskar mig, eller se honom skriva att han gör det för jag kan inte påstå att jag älskar honom för då ljuger jag och jag vill inte ljuga för honom. Jag bryr mig om honom, det gör jag verkligen och jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att behöva såra honom så här som jag kommer bli tvungen till att göra, men jag kan verkligen inte lova honom hela mitt liv och min kärlek när jag själv inte ens fick vara med i beslutet om att vi var tillsammans liksom! Hur ska det gå då?

Förlåt för att jag gör som jag gör,
förlåt för att jag är som jag är,
men jag kan inte annat än göra som jag gör och vara som är...