Maria

Jag blir allvarligt talat tokig snart! Jag kan inte koncentrera mig, jag ska sitta här och läsa om emotion och motivation inom psykologin, vilket är jättespännande och sjukt intressant, men jag kan inte koncentrera mig det minsta!
Jag bara känner hur tankarna flyger iväg hela tiden, flyger till saker som inte alls har med skolan att göra.
Ibland handlar det om True Blood, den nya serien jag blivit helt kär i och just nu inte kan se nästa avsnitt på, ibland handlar det om Anders och ibland om ensamheten jag själv valt.
Anders, jag tänker en hel del på honom just nu, jag vill bara att han ska må bra, jag önskar att jag kunde ringa honom och bara fråga hur det är, eller gå ner till honom och ge honom en kram och säga att allt kommer bli bra. Det är dock omöjligt, jag har inte den befogenheten längre, jag har inte den rätten... Jag ville aldrig att han skulle behöva känna så här :(
Ensamheten... Den är tärande, men den är också självvald... Jag hade kunnat välja att stanna hos Anders, men jag kunde inte göra så, det var att vara alldeles för elak, jag bryr mig för mkt för att kunna utsätta honom för det jag går igneom just nu. Jag vill inte att han ska behöva känna att jag är med honom för att jag behöver någon, för det är just nu så det känns, om jag går in i något nu kommer det inte vara på lika villkor.
Jag ska vara ensam ett tag till, ingen vet hur länge det blir, det enda jag helt säkert vet är att det blir så länge som det tar för mig att jobba färdigt med allt det här.

Nej nu ska jag försöka dyka ner i boken igen, men det kommer väl fler inlägg under resterande av dagen, har en hel kväll av ensamhet framför mig så...

Ciao!