Maria

I fredags gjorde jag något av det svåraste jag någonsin gjort. Jag gjorde slut med Anders...
Jag vet att jag har fått diverse olika reaktioner på detta och att många nog anser att jag är en idiot som inte vill ha den otroligt fina killen. Och ja, jag är en idiot, det tycker jag själv också, men jag tänker inte vara med honom bara för att han är ett "säkert kort".
Anders förtjänar den bästa tjejen av dem alla, han förtjänar att bli lycklig med en tjej som verkligen älskar honom och vill vara med honom hela tiden. Tyvärr var inte jag den tjejen, vilket jag hoppades att jag skulle vara...
Någonting hände, kärleken rann som sand mellan mina fingrar och gråtande fick jag inse att jag behövde göra slut med en av de bästa killarna på denna jord.
Jag skriver det här dels för att jag måste skriva av mig och dels för att tillrättavisa alla er som tror att det här var någonting jag tog lättvindigt på, ta åt er ni som känner er träffade för jag pekar inte ut någon speciell.
Jag har gråtit och gråtit och gråtit både innan och efter i fredags, jag blir så ledsen på att alla tror att det här är lätt. Visst, det är svårare för Anders, det är självklart eftersom han inte valt det här själv, men jag ÄLSKADE honom. Fattar ni det? Jag älskade honom så otroligt mycket, men hur mycket jag än kämpade så fanns det ingen annan väg ut än det här tillslut och det gjorde så j*vla ont att inse.
Jag vill att ni fattar att jag inte ville såra honom, för att såra honom var också att såra mig själv eftersom jag faktiskt bryr mig om honom!
Visst jag är boven i det här dramat, det vet jag om, men ni måste fatta att jag inte heller tycker det är lätt...
Snälla förstå...

Förlåt Anders :(