Handboll, handboll, handboll
Okej, jag erkänner, jag är såld.
Jag saknar handbollen som aldrig förr,
jag vill få stå i det där målet igen,
se bollen komma rakt emot mig,
känna den enorma adrenalinkicken som skjuter in när man tar en boll ingen trodde man skulle ta.
Det är riktig sport,
riktiga utmaningar,
riktigt kul spel.
Sverige-Slovakien slutade med vinst till Sverige, tack och lov. Trots att de vissa tillfällen spelade riktigt dåligt och tappade en 16-11 ledning så vann vi i slutet, och många spelare gjorde en grym match, bl.a. Dalibor Doder, som fick ett konstigt och smått oförtjänt rött kort eftersom Kim Andersson borde ha fått det för han var värst, och Jonas Larholm som spelade delar av andra halvlek trots stukad fot efter Doders röda kort.
På torsdag är det match igen, matchen som avgör om Sverige kommer på sjunde eller åttonde plats i VM. Den kommer jag få följa på radio för då är jag ju faktiskt på Soft, men förhoppningvis vinner vi den matchen också.
Jag ska nog roa mig med att vältra mig i gamla handbollsminnen resten av kvällen och imorn ska nog ringa Camilla och fråga vad som hände med att jag kanske skulle få spela matcher med hennes lag. Det skulle vara så sjukt underbart att då stå där i målet en gång till och se om jag verkligen fortfarande älskar det så mycket som jag en gång gjorde.
För om det var något jag älskade så var det handbollen, den var mitt liv och sällan har jag varit så lycklig som på den tiden då handbollen fortfarande var mitt allt.
Jag trodde aldrig jag skulle sakna handbollen så här mycket, men jag fick det just bevisat att det var precis så det är.
PS: Sara, jag kommer alltid bry mig, du kan alltid vända dig till mig om det är nåt du känner att du behöver hjälp med! Kramar på dig!
