Maria

Jag satt precis och läste igenom några av mina gamla dagboksinlägg på Helgon.net och detta drog tillbaka mig nästan ett år i minnenas värld.
Jag saknar så mkt av det som var då, samtidigt som jag är lycklig över att vissa saker från den tiden är borta...

Det värsta är nog saknaden efter dig... Vi hade det bra för det mesta, och hade du inte bestämt dig för att förstöra saker och ting så otroligt mkt när det tog slut så hade det kanske kunnat bli vi igen en dag, men nu är det för alltid förstört.
Jag ser dig på msn och jag vill skriva, men samtidigt inte för du har framkallat fler tårar än många andra nånsin lyckats med. Trots detta så saknar jag dig, jag saknar det vi hade, ditt leende, sättet jag visste att du älskade mig villkorslöst på, sättet du fick mig att känna mig så vacker på bara genom att se på mig eller stryka mig över kinden.
Jag kommer aldrig få se allt det där i dina ögon igen, det vet jag eftersom kärleken förbyttes i hat.
Det är något jag sörjer,
något jag verkligen tycker är tråkigt för du betydde mkt för mig,
det gjorde du verkligen.
Men jag antar att jag får försöka vårda de fina minnena jag har, för de kommer inte bli fler...

Och tro inte att jag är deppig,
jag är nöjd med hur jag har det nu,
men det kommer alltid finnas stunder som jag kommer sakna och nu när det drabbade mig så hårt kände jag att jag behövde skriva av mig det.