Maria

Jag förlorade en vän,
en vän som stod mig väldigt nära,
en vän som betydde så otroligt mycket för mig.

Det värsta är dock inte att vi gled isär,
det värsta är att jag vet att personen fortfarande finns där,
att jag fortfarande kommer träffa personen.
Att personen kommer att vara så nära,
men ändå så långt borta.

Jag saknar vår vänskap.
Jag önskar att det kunde bli som förr,
då jag kunde dela allt med dig,
då du var min klippa,
den som höll mig stående trots att jag helst av allt bara ville lägga mig ner,
gråta och aldrig mer resa mig.

Du fanns för mig då,
jag önskar att du fanns för mig nu också.

Jag vill att du ska dela mina skratt lika mycket som du då delade mina tårar.
Jag saknar dig!



Två inlägg efter varandra,
om samma person,
tror jag känner mer än vanligt idag...