Maria

Jag kämpar vidare, trots att det ibland känns lite hopplöst.
Har gått in i en dimma som inte riktigt känns fullt genomträngbar än. Eller kanske ska likna det vid ett berg som tornar upp sig ovanför mig?
Vad jag än liknar det vid så gör det mig ganska nere och ibland också ganska fullständigt förstörd.
Jag antar att det kommer bli bättre,
att jag kommer ta mig genom det här också,
men det är inte roligt för det.

Jag har ovanpå det här blivit lite småsjuk också, snorar och har jätte ont i halsen + i princip tappat rösten.
Trots allt har jag väl andå haft en ganska okej helg, i fredags var vi och firade Niklas 23årsdag med lite grillning och trevligt folk. Det var avledande och lugnande.
Igår var det jobb hela dagen och nu är Veran och Erixen här och så vi ska gå på promenad lite och sen får vi se vad jag hittar på. Ska väl försöka sova lite igen...
Ciao!