Tack...
...till alla er som stöttat mig så otroligt mycket idag, som torkat mina tårar och låtit mig åka känslomässig berg-och-dalbana!
Ni betyder mer än ni kan ana i dagar som denna,
dagar där man inte vant sig vid det nya i livet,
inte vant sig vid den där tomheten som vissa saker, personer, lämnar efter sig när allt förändras.
Jag vet att det kommer vända,
men just nu är jag nere i en svacka som känns tung att ta sig ur.
Samtidigt som jag inte tycker om att må som jag gör ser jag det fina i att jag växlar mellan tårar och tomhet,
det visar att det vi hade betydde något,
att det var viktigt för mig och att jag aldrig kommer att glömma det.
För du gjorde mig lycklig, vad du än tror,
vi har många fina minnen,
många skratt och många otroligt fina stunder,
saker jag aldrig kommer att glömma.
Det är vad jag tycker att den här smärtan symboliserar,
bevis på stor ömhet och stor kärlek,
bevis på att det verkligen har funnits och att jag inte bara drömde...
Finns alltid här :D