Framgångskänslor och upprörande artikel
Jaaa, just nu känns skolan som en riktig framgång! Jag har precis fått mitt första A, känns helt sjukt! Har jobbat hårt för att klara skolan och få bra betyg så det här känns som en riktig framgång och jag är sjukt nöjd!
Nu tänker jag nog sova snart, ska läsa lite SocialQrage, ringa Robert och sedan sova.
Fast jag måste först skriva ett par ord om den första artikeln jag såg när jag bläddrade igenom SocialQrage innan CSI.
"Underkänd socionomutbildning" lyder rubriken och när jag läser vidare visar det sig att 7 av Sveriges 16 socionomprogram riskerar att förlora rätten att utfärda socionomexamen på grund av stora brister i utbildningen! De berörda skolorna får ett år på sig att åtgärda de brister som finns i utbildningen och har ingen förändring skett så fråntas dem sin rätt att examinera.
Det är bra att man gör kontroller så att detta kan komma fram, men jag ställer mig frågan hur länge det har varit så då det inte någonstans framkommer hur länge sedan man gjorde en liknande granskning. Jag tycker synd om studenterna som går där, det måste kännas jobbigt att veta att skolan kanske inte håller riktigt så hög standard som de utgett sig för att göra.
En av skolorna som står på listan är en av de med bäst rykte i iaf hela Stockholms län, har man gått där får man jobb på en gång och nu visar det sig att de har sådana brister i utbildningen!
Två av skolorna som står på listan är också skolor jag sökte när jag skulle börja universitetet, men då jag kom in i Stockholm så blev jag kvar här och det var med blandade känslor jag läste att mitt andrahandsval står på listan över utbildningar med brister i utbildningen, men att Stockholms universitets socionomutbildning håller mycket hög kvalitet. Det är något jag som student på just den utbildningen känner mig ganska glad över, då känner jag mig mer säker i att jag valde rätt universitet.
Dock tycker jag att det är upprörande att utbildningar inom människobehandlande yrken inte håller den standard de borde göra för att klienterna ska få bästa möjliga hjälp, vård och omsorg. Det tycker jag borde vara en självklar prioritering bland skolchefer runt om i landet, för om vi brister i vårt yrke som socionomer och stödjande samhällsinstanser, vem ska då hjälpa dessa människor?
Det blev visst lite mer än bara några ord, men jag tycker att det är ett viktigt ämne och något som borde uppmärksammas!
Nu ska jag ringa Robert, läsa klart tidningen och sedan sova för imorn ska jag, Veran och Pärnilla tentaplugga!
Ciao!
